Snickerboa
Unicef kampanjfilm
I Etiopien har nästan en miljon barn förlorat sin mamma och pappa på grund av aids. Som ett led i en kampanj för att ge dessa barn ett bättre liv och en ny familj har Unicef spelat in en reklamfilm, där man målat upp ett framtida Sverige där något sådant har hänt. En ruskig värld där barn lever helt utan vuxna, där djungelns hårda lag råder. Fiktion här, verklighet där.
Förutom filmen och kampanjens viktiga budskap är filmen också lite intressant för oss som gillar att fotografera "glömda rum". Den är nämligen inspelad på två bekanta platser; den gamla macken längs gamla E4:an nära Tierp och det övergivna bostadsområdet Hästhagen i Söderfors (som nu går mot sitt definitiva slut, då rivning har påbörjats)
Berör filmen, eller snarare barnens öde, dig? Stöd kampanjen och rädda liv. Det har du råd med.
Detta blogginlägg är också en test av den nya YouTube-knappen, för att enklare infoga YouTube-klipp i blogginlägg. (Användes förslagsvis primärt för filmer som har någon slags anknytning till fotografi...)
Men men, sköna miljöer var det trots allt elände.
Detta ser jag inte som en global fråga. Pengarna till Unicef löser förvisso inte det globala grundproblemet, att AIDS finns och dödar föräldrar - men gör livet iallfall lite bättre för barnen som nu hamnat i denna situation.
Och, jo jag skänker pengar till olika saker men behåller det mesta själv, som säkert de flesta andra på FS, vad jag menar är att det krävs större insatser än att några frivilliga skänker en liten summa, givmildhet med tvång om man så vill, mycket större biståndsbudget(från alla i-länder) menar jag men det drabbar då skattemotståndarna och det går ju inte.
Skall man avskaffa brandkåren och istället satsa alla pengar på att försöka få hela världen brandsäker istället? Båda systemen behövs ju, jobba ovanifrån och underifrån.
Svenska biståndspengar har svårt att hitta fram till sådana här punktinsatser, de släcker inte små bränder.